Ska vi byta grejer?

Okej, nu ska vi se här. Vi kollar nyheterna och hittar till vår stora förvåning artikeln som är rubricerad: ”Alliansen stoppar utförsäljningarna”. Vi läser den. DN har intervjuat Sten Nordin om moderaternas något bristfälliga teknik att nå högt välstånd där Sten själv har erkänt att, nej, det kanske inte var det absolut smartaste att sälja massa saker vi ägde tillsammans för priset av en kram och en 5-minuters ryggmassage. Ja, vi har förlorat massa pengar på det. Ja, det var ni andra som fick betala. Sry! (quote: Sten Nordins tankar)

Jag tas tillbaka till min barndom. Min känsla för affärer var inte den mest överlägsna, och jag tillät ofta syskon och kompisar att byteshandla med mig som jag vilket ledde till för min del stora förluster. Att byta min finaste Barbie-docka mot ett smaksatt tuggummi är ett exempel på en enbart dålig affär av uppenbara anledningar. Barbien finns kvar i all evighet då hon är gjord av plast och plast och lite färg. Tuggummit håller smaken i ca: 45 sekunder, och efter det drabbas den tuggande (jag i det här fallet) av svår kramp i käkarna, då bubbelgummet nästan genast antar en stenliknande textur. 

Skillnaden mellan 7-åriga jag och Sten Nordin är att vi förvaltar grejer av något olika prisklasser. Det jag gjorde efter att ha insett att Jenkan blott var en 45.sekunders njutning var att börja böla, efter det kanske jag fick en kram av mamma eller pappa, och sen gjorde jag inte om samma misstag. Sten jobbade lite annorlunda. Han bytte bort sin Barbie, i form av Vantörs hemtjänst, för det exceptionellt modesta priset av 69.500 spänn (företagen gjorde på bara nio månader en vinst på 4 miljoner). Efter det gissar jag att han gjorde som jag, gick och grät och fick en kram. Men pass på! Här kommer skillnaden: Efter det, fortfarande med rödgråtna ögon, lätt hulkande går han och säljer en vårdcentral (Serafen) för 700.000 kronor, en vårdcentral som sedan såldes vildare för 20 miljoner. Och så där höll det på. Sälja, gråta, sälja, gråta, sälja, gråta. Man kan nästan höra Sten säga ”Det här kommer göra mer ont i mig än i er” innan hans darrande händer skriver på säljkontraktet. Men tack Sten för att du åtminstone erkänner att det var fel. Stort av dig!

Konspirationsteorin om Husby

husby

Husby. Just nu erbjuds lika många historier om Husby som historier om en rysk, en tysk och en Bellman. Ungdomar är arga och kastar sten. Polis är arg och kastar ungdomar. Resultat: Pressen kretsar utanför Husbys tunnelbanestation som rovdjur kring sitt byte med förhoppningen att kunna fånga det omtalade kaoset på film. 

Kawa Zolfagary har varit arg över att människor av rasistisk kaliber använt hela Husby-dramat som täckmantel för att ÄNTLIGEN få använda favvo-ordet Neger tillsammans med valfritt nedsättande adjektiv. En annan blogg har skrivit om journalister som mutar ungdomar att bränna bilar. Några blir ledsna, några blir arga, några bryr sig inte alls.

Jag skulle vilja spinna vidare på sistnämnda bloggs tema. Jag tycker att vi istället för att rapa upp fakta (så som: vilken tandläkarmottagning blev nedbränd idag? Hur många ungdomar sitter bakom lås och bom? Vad heter grannens katt?) ska sätta på oss de konspirationsteoretiska glasögonen. Jag tror nämligen att allt är bluff och båg. Det låter ju liiiiite för bra för media för att vara sant att det mitt i trista Jante-Sverige dyker renodlat kaos upp? I form av vad då? Jo, strid mellan ungdomar och polis. Nej du, i mina öron låter detta som direkthämtat ur brinnande missnöjespunk från 80-talet, mig lurar de inte. Polisen beter sig liiiite för klantigt för att det ska verka sant och anledningen till ungdomarnas missnöje för liiiite för klyschigt.

Men! OM detta, MOT all förmodan, nu visar sig vara sant: grattis till de politiker som lyckats skapa en perfekt miljö för:

a) Inspelning av allvarlig dramafilm, innehållande vissa inslag av våld, om ungdomar inspelad i Stockholmsmiljö 

b) Inspiration till ny Ebba Gröns-platta med tema Nedstängande av ungdomsgårdar

c) Dramakåta journalister

 

Saker jag inte skulle vilja göra

 

gyllene

Av alla saker som jag i nuläget inte skulle vilja göra/bli utsatt för så ligger nog Söka asyl i Grekland på plats nummer 1. Och då menar jag verkligen det. Jag skulle hellre lyssna på naglar mot griffeltavla i all oändlighet. Eller uppleva varenda måltid, till min död, som lite, lite för saltad. Jag skulle hellre alltid ha tvättlappen placerad så att den kliade asmycket, och jag skulle hellre slå i lilltån i alla hårda kanter som existerar. Så lite vill jag söka asyl i Grekland.

Att söka asyl i Grekland innebär för det första en jäkla massa väntan. Dels för att det finns många som vill söka asyl, och dels för att (bland andra) Atens asylsökningsmottagning svarar på föregående problem genom att ha kontoret öppet en timme om dagen en dag i veckan. Och då blir det kö. När du väl står i kön, suktar efter lite fetaost, underhåller sina kökamrater med ett lustigt skämt om Zorba för att fördriva tiden händer följande.Välpolerade skallar och hårt knutna nävar närmar sig och vad som väntar är misshandel av första bästa offer. Gyllene gryning har gjort sitt. Vad mer? Polisen avslutar Gyllene grynings arbete.

Må hända att det verkar fruktansvärt jobbigt att söka asyl överhuvudtaget. Hela grejen med att man måste bevisa att man förtjänar medlidande. Att man måste få sina kanske värsta upplevelser bedömda och utvärderade av en totalt främmande person. Är problemen verkligen tillräckligt jobbiga? Har du försökt att tänka positivt? Jag menar, verkligen försökt? Nej, att söka asyl är nog inte drömmen för någon, men gör man det i Grekland kan man ju säga farväl till allt vad drömmar är, när man ser dem, sakta bli misshandlade till döds av Polis och nazister.

Inspirerat av samtal med en grekisk kompis. Vill du läsa om andra vidrigheter, klicka här

Samtal om vinst i välfärden

Idag har jag lekt en tankelek. Den går ut på att tänka på saker som säger emot sig själva men som ändå finns. Ett exempel skulle kunna vara uttrycken ”jätteliten” eller ”lillgammal” eller fenomenet ”sjösjuk sjöman” eller varför inte en ”Socialdemokrat som är för vinster i välfärden”. Det är en rolig lek, men sakerna man tänker på är så konstiga. Det sistnämnda är ju lixom som att säga att man är alkoholist och hatar alkohol i samma mening. Eller säga att man hittat ett jättedjupt berg. Om du gillar vinst i välfärden så mycket, ja, då kanske socialdemokraterna är rätt parti för dig?

Låt oss föreställa oss en dialog mellan en person som är för vinster i välfärden och en person som är mot:

1

1

1

1

Nej, så skulle förstås inte en liberal säga. En liberal skulle säga typ:

1

Men låt oss ändå låtsas att Adam är med i Socialdemokraterna och sa det första. Svar:

1

Slut på samtalet.

Jag vet inte, jag är förvirrad. Men jag tänker: Du pratar som en liberal, du ser ut som en liberal, men ändå är du socialdemokrat. Det enda du gör är små, små justeringar i dina åsikter. Varför? Är alla dessa otaliga ickelösningar på problemet Vinst i välfärden seriösa? Bara förbjud?

Grejer som tjejer gör

snigelfotboll
Tråkrolig fotboll

En gammal killfotbollspelare,  Bernard Lacombe, har i samband med damfotboll yttrat lite pinsamma, och enligt vissa, förlegade åsikter om kvinnor. Hans ord förde mig osökt in på minnen från andra gånger jag har hört prat om tjejfotboll. Det vanligaste argumentet till varför ”vanlig fotboll” är bättre än damfotboll är att damfotboll går långsamt, vilket naturligtvis beror på att tjejer är svagare än killar. Jag tvivlar på att det är den riktiga anledningen.

Det är redan känt att saker och ting får en annan klang när man beskriver det som någonting feminint slash sätter ”dam” eller ”kvinnlig” framför. Detta beror givetvis på att alla tjejjor här i världen beter sig på exakt samma vis och när tjejer gör grejer så görs det mycket sämre/fånigare. Exempel för den som inte hängde med: Man kan köra bil, men man kan också köra bil som en tjej. Man kan bli stoppad av en polis, och så kan man bli stoppad av en kvinnlig polis. Man kan spela vanlig jävla fotboll, och så finns det ju den där förbaskat tråkiga damfotbollen. Och om man satte tjej/kvinno/dam framför andra ord skulle det givetvis få samma effekt, fastän uttrycket i sig kanske inte var vedertaget. Exempel på det: tjejmat, kvinnotunnelbana, damstol. Ingen behöver säga att maten är larvig, tunnelbanan inte lika hård och ball som den vanliga eller att stolen i fråga inte är en vanlig stol, utan en lite fånigare sådan.

En gång när jag var i ett parallellt universum så upptäckte jag att liknande språktendenser föregick även där. Men istället för att bli helt förvirrade av att fotbollsspelarna hade bröst och därför känna sig tvungna att förtydliga detta när de talade om sporten sa de: ”åh, har ni kollat på den där nya fotbollssporten? Den där det inte handlar om att skjuta mål, utan komma så nära en mindre form av fotboll som möjligt med sina fotbollar. Och fotbollen är mindre och tyngre. Supertråkig, för att inte tala om långsam typ av fotboll. Värsta sömnpartyt”. I det fallet förstod jag att man var tvungen att hitta på ett nytt ord… eftersom det inte längre var fotboll man talade om. Sporten man talade om var ju utan tvivel långsammare.  Men fotboll som spelas av tjejer har ju faktiskt samma regler som fotboll som spelas av killar. Folk låter sig bara luras av det vilseledande ordet ”dam”.  Bara sluta.

Porrmys med Piratpartiet

euporr

Någon viktig person har skrivit en motion om hur vi kan avskaffa könsstereotyper i EU och har bland annat upptäckt att pornografi sätter vissa käppar i hjulet för en sådan utveckling. Jag har läst delar av den samt reaktioner på den. Häng med!

Exempel på vad motionären vill:

– Att EU ska börja agera mer seriöst mot diskriminering av kvinnor (som varit olagligt sedan 1997). Motionären menar att kvinnoförnedrande pornografi och reklam om sexturism tillhör diskriminering av kvinnor och borde därför förbjudas.

– Att EU ska undersöka sambanden mellan bruk av barnpornografi och ”vuxenpornografi”, samt sambanden mellan brukandet av pornografi och sexuellt våld i nära relationer

Förutom detta har motionären skrivet om jävligt många andra grejer som jag inte orkat läsa om, eftersom dokumentet är asalångt.

Christian Engström (PP) blir lite arg och gör ett blogginlägg som avslutas med att han minsann INTE TÄNKER RÖSTA FÖR. CENCUR! vrålar han. DN intervjuar Chrille och får svar som:

Sex är inte något förnedrande. Jag kan inte heller se att det är något fel om samtyckande vuxna har sex med varandra

Det får inte gå till så i ett demokratiskt land

Det (porr) är en populär form av underhållning som många tycker om att titta på

Det (förslaget) är en oacceptabel politisk invasion i folks sovrum

Jag gör in liten undersökning. Jag går in på en VÄLDIGT KÄND NEDLADDNINGSSAJT, låt oss kalla den sjörövarsajten. Jag söker, utan vidare specifikationer, på ordet ”girl”. Samtliga träffar blir porr. Sjörövarsajten ger mig sökresultat som:

”Two guys raped girl”
”Two friends rape a girl”
”Dirty old man fucking cute skinny girl”
”Girl gets fucked, treated like a dirty whore”

Dessa resultat får jag utan att behöva leta.

Men visst, Christian, är det kul att samtyckande vuxna har sex med varandra, och visst passar det i ett demokratiskt land att ha fri tillgång till våldspornografi, speciellt riktad mot kvinnor. Och så länge det är populärt är det väl bara att surfa på. Skönt att du kämpar på! Vi ska sluta invardera ditt sovrum nu.

Date med Chávez?

donjuan
Nya Don Juan?

Om jag någonsin gör en kontaktannons och behöver hjälp med beskrivningen av mig vet jag några som är katastrofalt dåliga på det.

Här är SvDs och DNs försök till att agera wingman åt Hugo Chávez
Hugo har ett dåligt sinne för ekonomi, så om du går på restaurang med honom, förvänta dig inte att han ska stå för notan, se tvärtom till att hålla hårt i dina slantar. Cháves är en galen knöl som aldrig tycks vilja släppa sitt järngrepp kring makt. Har du en gång gett honom tillåtelse att byta TV-kanal kan du hoppa upp och sätta dig på att fjärrkontrollen kommer att sitta som fastlimmad i hans feta hand. Gillar du killar som skyller ifrån sig? Ja då är Hugo rätt man för dig! Vem kissade på toaringen? USA! Vems strumpor ligger och skräpar i fotändan av sängen? USAs! Vem glömde plocka upp barnen från skolan? Ja, inte var det Hugo i alla fall! Och för guds skull, akta dig för att fråga honom om hans barndom. Palla höra Jag-var-en-fattig-pojke-som-växte-upp-i -ett-skjul-historien, så sjukt lame och uppenbart ute efter uppmärksamhet … Så! Sugen? Ring SvD/DN så ska vi se om vi kan ordna en date!

Tack för den flersidiga och patoslösa nyhetsrapporteringen! Om jag var Hugo skulle jag kanske vilja att man åtminstone nämnde den avsevärt minskade fattigdomen eller den nästan utrotade analfabetismen.  Nu när man läster tidningen kan man nästan höra journalisten fnysa åt ALLT som han gjorde. Till och med hans barndom lyckas de få låta löjlig. Visst är det viktigt att man rapporterar om de brister Chávez åsamkat Venezuela, men det sitter väl på sin plats att ge en aningen mer varierad redogörelse?