Ska vi byta grejer?

Okej, nu ska vi se här. Vi kollar nyheterna och hittar till vår stora förvåning artikeln som är rubricerad: ”Alliansen stoppar utförsäljningarna”. Vi läser den. DN har intervjuat Sten Nordin om moderaternas något bristfälliga teknik att nå högt välstånd där Sten själv har erkänt att, nej, det kanske inte var det absolut smartaste att sälja massa saker vi ägde tillsammans för priset av en kram och en 5-minuters ryggmassage. Ja, vi har förlorat massa pengar på det. Ja, det var ni andra som fick betala. Sry! (quote: Sten Nordins tankar)

Jag tas tillbaka till min barndom. Min känsla för affärer var inte den mest överlägsna, och jag tillät ofta syskon och kompisar att byteshandla med mig som jag vilket ledde till för min del stora förluster. Att byta min finaste Barbie-docka mot ett smaksatt tuggummi är ett exempel på en enbart dålig affär av uppenbara anledningar. Barbien finns kvar i all evighet då hon är gjord av plast och plast och lite färg. Tuggummit håller smaken i ca: 45 sekunder, och efter det drabbas den tuggande (jag i det här fallet) av svår kramp i käkarna, då bubbelgummet nästan genast antar en stenliknande textur. 

Skillnaden mellan 7-åriga jag och Sten Nordin är att vi förvaltar grejer av något olika prisklasser. Det jag gjorde efter att ha insett att Jenkan blott var en 45.sekunders njutning var att börja böla, efter det kanske jag fick en kram av mamma eller pappa, och sen gjorde jag inte om samma misstag. Sten jobbade lite annorlunda. Han bytte bort sin Barbie, i form av Vantörs hemtjänst, för det exceptionellt modesta priset av 69.500 spänn (företagen gjorde på bara nio månader en vinst på 4 miljoner). Efter det gissar jag att han gjorde som jag, gick och grät och fick en kram. Men pass på! Här kommer skillnaden: Efter det, fortfarande med rödgråtna ögon, lätt hulkande går han och säljer en vårdcentral (Serafen) för 700.000 kronor, en vårdcentral som sedan såldes vildare för 20 miljoner. Och så där höll det på. Sälja, gråta, sälja, gråta, sälja, gråta. Man kan nästan höra Sten säga ”Det här kommer göra mer ont i mig än i er” innan hans darrande händer skriver på säljkontraktet. Men tack Sten för att du åtminstone erkänner att det var fel. Stort av dig!