Konspirationsteorin om Husby

husby

Husby. Just nu erbjuds lika många historier om Husby som historier om en rysk, en tysk och en Bellman. Ungdomar är arga och kastar sten. Polis är arg och kastar ungdomar. Resultat: Pressen kretsar utanför Husbys tunnelbanestation som rovdjur kring sitt byte med förhoppningen att kunna fånga det omtalade kaoset på film. 

Kawa Zolfagary har varit arg över att människor av rasistisk kaliber använt hela Husby-dramat som täckmantel för att ÄNTLIGEN få använda favvo-ordet Neger tillsammans med valfritt nedsättande adjektiv. En annan blogg har skrivit om journalister som mutar ungdomar att bränna bilar. Några blir ledsna, några blir arga, några bryr sig inte alls.

Jag skulle vilja spinna vidare på sistnämnda bloggs tema. Jag tycker att vi istället för att rapa upp fakta (så som: vilken tandläkarmottagning blev nedbränd idag? Hur många ungdomar sitter bakom lås och bom? Vad heter grannens katt?) ska sätta på oss de konspirationsteoretiska glasögonen. Jag tror nämligen att allt är bluff och båg. Det låter ju liiiiite för bra för media för att vara sant att det mitt i trista Jante-Sverige dyker renodlat kaos upp? I form av vad då? Jo, strid mellan ungdomar och polis. Nej du, i mina öron låter detta som direkthämtat ur brinnande missnöjespunk från 80-talet, mig lurar de inte. Polisen beter sig liiiite för klantigt för att det ska verka sant och anledningen till ungdomarnas missnöje för liiiite för klyschigt.

Men! OM detta, MOT all förmodan, nu visar sig vara sant: grattis till de politiker som lyckats skapa en perfekt miljö för:

a) Inspelning av allvarlig dramafilm, innehållande vissa inslag av våld, om ungdomar inspelad i Stockholmsmiljö 

b) Inspiration till ny Ebba Gröns-platta med tema Nedstängande av ungdomsgårdar

c) Dramakåta journalister

 

Ilska, vrede och brinnande hat – här är listan

Jag måste få skriva om lite känslor nu. I denna värld fylld av misär och tristess måste vårt patos få större utrymme. Det är en nödvändighet att blanda samman en nypa glödande passion med detta dagliga smörgåsbord endast bestående av enformig söcken och eländiga orättvisor. För vad blir livet annars? En nedräkning till den eviga vilan? En grå dimma på autopilot? Nej, jag vill slå ett slag för känslor. Och då talar jag inte om vilka känslor som helst. Jag snackar inte om den lilla tåren rinnande ned för kinden på den som just sett Leonardo DiCaprio sjunka till botten under en gråtande Kate Winslet. Jag talar inte om det lilla fnisset som av misstag släpps ut ur den som tjuvlyssnat på en allt för underhållande konversation på tunnelbanan. Jag menar känslor – på riktigt! Jag ger er nutidens motsvarighet till Ares, jag ger er… det brinnande ursinnet! Hurra! *applåder*

Här kommer prisutdelningen till alla de som under den senaste tiden fullkomligt lyckats ge sitt raseri fritt tillträde, och totalt struntat i konsekvenserna. Allt för att deras storm av vrede ska få så mycket rum som möjligt. (alla är amerikaner)

Plats nummer 3

Storebrorsan som mördade sin lillasyster

siblings-fighting

Här känner vi alla igen oss. Lillasyster kommer in i vårt rum. Vi säger ”gå ut!”. Hon lyder inte. Vi upprepar: ”Gå ut, sa jag!”. Ingen reaktion. Sen sticker vi kniven i henne. För vi är arga, och det är mycket.

Vi tackar Leila Fowlers storebror för hans enastående insats i frigörandet av känslor i annars ganska stela familjerelationer. We all know that feel bro.

Plats nummer 2

Snubben som omintetgjorde grannarnas hus med en bulldozer

bulldozer

Återigen, igenkänningsfaktorn är hundraprocentig. Efter nätter och åter nätter av sömnlöshet. Aldrig håller de käften. Är det inte fest så är det högljutt bråk. Och den enda gången man själv ska partaja lite, ja då passar det sig minsann att ha regler om ljudnivån. Oj, vad det ska klagas. Nej, då är det bulldozern man tar till. Och med den ser man till att köra in i grannarnas hus. Och en kraftledning.

Tack. Ursinnet. Det känns frigörande.

Plats nummer 1

Ariel Castro låser in massa tjejjor á la Fritzl style

fritzl

Ja, inte är det konstigt att Ariel i Cleveland vinner denna mycket prestigefyllda tävling. Om man lyckas hålla tre fruntimmer tillfångatagna i årtal, då är man arg på någonting. Inte nödvändigtvis på kvinnorna i fråga. Men vi vet alla hur det kan kännas när man låter sin ilska gå ut över någon annan. Jag spillde hett te på min arm i morse, jag skäller ut hunden etc. Så nog finns det ilska i denna mans kropp. Och det är mycket.

Så: stort grattis. Vi följder din kamp och hoppas på att fler följer ditt exempel. Tack för den här gången.