Just din bibel – nu är han här

I tider av eländig sorg och bedrövlig armod behöver vi alla en ledande ljuskälla ut ur detta till synes eviga, svarta mörker. Vi behöver läppja droppar från glädjens porlande vatten, vi behöver en dos lycka. Vi behöver Justin Bieber.

De unga säger: stäng av allt vad gamlingarna kallar kultur och musik. Den nya kulturen stavas B-A-B-Y och den klär sig i färgglad truckerkeps, vita bilhandskar* och klipper sitt hår med stora köksgrytan som mall. När Bieber intar sitt hotell i Stockholm skakar jorden av tusen, och åter tusentals droppar från tjutande, unga tjejers tårdrypande ögon.

Jag läser på Justins justin-beprydda Twitter:

justintw
Jag kan förstå varför man gillar en leende kille med rätt sjyssta levnadstips.

Jag lyssnar till texten till en av hans kändare låtar Boyfriend (personlig favorit):

If I was your boyfriend, I’d never let you go
I can take you places you ain’t never been before
Baby take a chance or you’ll never ever know
I got money in my hands that I’d really like to blow
Swag swag swag, on you
Chillin by the fire while we eatin’ fondue
I dunno about me but I know about you

Det han säger är alltså att om han var min pojkvän skulle han aldrig låta mig gå. Under tiden som Justins flickvän/fånge ska han ta mig till nya platser som jag borde ta chansen att se med nyfikenhet som motivering. Han har pengar som han skulle vilja spendera, han gillar schweizisk mat och han vet grejer om mig, men inte om sig själv.

Det låter som en hyvens kille.

Det enda jag inte förstår är hur han kan vara SÅ poppis. Han sjunger, han är ung, han är vit, hans texter handlar om hetero-kärlek. Det finns rätt många såna, typ fler än de som tog emot honom utanför hans hotell i Stockholm… Det kanske är de där handskarna…

*form av vante avsedd för långa och tradiga bilfärder, försedd med hål för knogar för ultimat rörlighet. Helst tillverkad i läder, då rattkramandet kan komma att orsaka eventuella oangenäma blåsor på handflatan. Vad en popsångare har handskarna till vet jag inte.

Annonser

Saker jag inte skulle vilja göra

 

gyllene

Av alla saker som jag i nuläget inte skulle vilja göra/bli utsatt för så ligger nog Söka asyl i Grekland på plats nummer 1. Och då menar jag verkligen det. Jag skulle hellre lyssna på naglar mot griffeltavla i all oändlighet. Eller uppleva varenda måltid, till min död, som lite, lite för saltad. Jag skulle hellre alltid ha tvättlappen placerad så att den kliade asmycket, och jag skulle hellre slå i lilltån i alla hårda kanter som existerar. Så lite vill jag söka asyl i Grekland.

Att söka asyl i Grekland innebär för det första en jäkla massa väntan. Dels för att det finns många som vill söka asyl, och dels för att (bland andra) Atens asylsökningsmottagning svarar på föregående problem genom att ha kontoret öppet en timme om dagen en dag i veckan. Och då blir det kö. När du väl står i kön, suktar efter lite fetaost, underhåller sina kökamrater med ett lustigt skämt om Zorba för att fördriva tiden händer följande.Välpolerade skallar och hårt knutna nävar närmar sig och vad som väntar är misshandel av första bästa offer. Gyllene gryning har gjort sitt. Vad mer? Polisen avslutar Gyllene grynings arbete.

Må hända att det verkar fruktansvärt jobbigt att söka asyl överhuvudtaget. Hela grejen med att man måste bevisa att man förtjänar medlidande. Att man måste få sina kanske värsta upplevelser bedömda och utvärderade av en totalt främmande person. Är problemen verkligen tillräckligt jobbiga? Har du försökt att tänka positivt? Jag menar, verkligen försökt? Nej, att söka asyl är nog inte drömmen för någon, men gör man det i Grekland kan man ju säga farväl till allt vad drömmar är, när man ser dem, sakta bli misshandlade till döds av Polis och nazister.

Inspirerat av samtal med en grekisk kompis. Vill du läsa om andra vidrigheter, klicka här

Samtal om vinst i välfärden

Idag har jag lekt en tankelek. Den går ut på att tänka på saker som säger emot sig själva men som ändå finns. Ett exempel skulle kunna vara uttrycken ”jätteliten” eller ”lillgammal” eller fenomenet ”sjösjuk sjöman” eller varför inte en ”Socialdemokrat som är för vinster i välfärden”. Det är en rolig lek, men sakerna man tänker på är så konstiga. Det sistnämnda är ju lixom som att säga att man är alkoholist och hatar alkohol i samma mening. Eller säga att man hittat ett jättedjupt berg. Om du gillar vinst i välfärden så mycket, ja, då kanske socialdemokraterna är rätt parti för dig?

Låt oss föreställa oss en dialog mellan en person som är för vinster i välfärden och en person som är mot:

1

1

1

1

Nej, så skulle förstås inte en liberal säga. En liberal skulle säga typ:

1

Men låt oss ändå låtsas att Adam är med i Socialdemokraterna och sa det första. Svar:

1

Slut på samtalet.

Jag vet inte, jag är förvirrad. Men jag tänker: Du pratar som en liberal, du ser ut som en liberal, men ändå är du socialdemokrat. Det enda du gör är små, små justeringar i dina åsikter. Varför? Är alla dessa otaliga ickelösningar på problemet Vinst i välfärden seriösa? Bara förbjud?