Festivalen är igång!

reinis
Reinfeldt och hans band uppträder för en, inte helt oväntat, fullsatt publik

Just nu pågår festivalen Almedalen. Väntan har varat  länge nog, och fansen har tålmodigt följt såväl artistsläpp som twitterflöde om sin favvotillställning, men nu har glädjefesten äntligen gått av stapeln! Tälten har slagits upp med bristfällig framgång, spelschemat är lusläst med halvhjärtat intresse, framförallt är rosévinet på plats, i levern. Många spännande artister ska framträda under veckan, några av dem kända i hela riket. Namn som Gustav Fridolin, Björn Söder, Mats Knutson och inte minst besökarmagneten Fredrik Reinfeldt kommer att framträda, och samtliga har lovat att bjuda på sina senaste alster inom sina genrer och nischer. Publiken svettas från dagens baksmälla blandat med idoldyrkande iver. Vad är det för nytt och spännande vi kommer att få se?? Stämningen är på topp!

Det Almedalsfestivalen dock fått kritik för är bristen på medieuppmärksamhet när det kommer till de små artisterna. Hur kommer det sig att endast Sveriges största och rikaste artister får framträda på den eftertraktade scenen? Vilka tror SVT att de är? Även RFSU har delat ut kondomer i hopp om att minska den klamydiahärd som just nu befarar slå ut samtliga framtida befruktningsmöjligheter på hela Gotland.

Men vem bryr sig om det? Nu är folkfesten igång och människor är i full färd att raggla genom campingområdet sökandes efter någon okej känd politiker, helst från en större stad än Borås, för att kunna erbjuda denne sina tjänster som groupie, eller åtminstone lyckas bli fångad på bild med. En bild som man sen kan lägga upp på instagram #almedalenäääger

Ska vi byta grejer?

Okej, nu ska vi se här. Vi kollar nyheterna och hittar till vår stora förvåning artikeln som är rubricerad: ”Alliansen stoppar utförsäljningarna”. Vi läser den. DN har intervjuat Sten Nordin om moderaternas något bristfälliga teknik att nå högt välstånd där Sten själv har erkänt att, nej, det kanske inte var det absolut smartaste att sälja massa saker vi ägde tillsammans för priset av en kram och en 5-minuters ryggmassage. Ja, vi har förlorat massa pengar på det. Ja, det var ni andra som fick betala. Sry! (quote: Sten Nordins tankar)

Jag tas tillbaka till min barndom. Min känsla för affärer var inte den mest överlägsna, och jag tillät ofta syskon och kompisar att byteshandla med mig som jag vilket ledde till för min del stora förluster. Att byta min finaste Barbie-docka mot ett smaksatt tuggummi är ett exempel på en enbart dålig affär av uppenbara anledningar. Barbien finns kvar i all evighet då hon är gjord av plast och plast och lite färg. Tuggummit håller smaken i ca: 45 sekunder, och efter det drabbas den tuggande (jag i det här fallet) av svår kramp i käkarna, då bubbelgummet nästan genast antar en stenliknande textur. 

Skillnaden mellan 7-åriga jag och Sten Nordin är att vi förvaltar grejer av något olika prisklasser. Det jag gjorde efter att ha insett att Jenkan blott var en 45.sekunders njutning var att börja böla, efter det kanske jag fick en kram av mamma eller pappa, och sen gjorde jag inte om samma misstag. Sten jobbade lite annorlunda. Han bytte bort sin Barbie, i form av Vantörs hemtjänst, för det exceptionellt modesta priset av 69.500 spänn (företagen gjorde på bara nio månader en vinst på 4 miljoner). Efter det gissar jag att han gjorde som jag, gick och grät och fick en kram. Men pass på! Här kommer skillnaden: Efter det, fortfarande med rödgråtna ögon, lätt hulkande går han och säljer en vårdcentral (Serafen) för 700.000 kronor, en vårdcentral som sedan såldes vildare för 20 miljoner. Och så där höll det på. Sälja, gråta, sälja, gråta, sälja, gråta. Man kan nästan höra Sten säga ”Det här kommer göra mer ont i mig än i er” innan hans darrande händer skriver på säljkontraktet. Men tack Sten för att du åtminstone erkänner att det var fel. Stort av dig!

Konspirationsteorin om Husby

husby

Husby. Just nu erbjuds lika många historier om Husby som historier om en rysk, en tysk och en Bellman. Ungdomar är arga och kastar sten. Polis är arg och kastar ungdomar. Resultat: Pressen kretsar utanför Husbys tunnelbanestation som rovdjur kring sitt byte med förhoppningen att kunna fånga det omtalade kaoset på film. 

Kawa Zolfagary har varit arg över att människor av rasistisk kaliber använt hela Husby-dramat som täckmantel för att ÄNTLIGEN få använda favvo-ordet Neger tillsammans med valfritt nedsättande adjektiv. En annan blogg har skrivit om journalister som mutar ungdomar att bränna bilar. Några blir ledsna, några blir arga, några bryr sig inte alls.

Jag skulle vilja spinna vidare på sistnämnda bloggs tema. Jag tycker att vi istället för att rapa upp fakta (så som: vilken tandläkarmottagning blev nedbränd idag? Hur många ungdomar sitter bakom lås och bom? Vad heter grannens katt?) ska sätta på oss de konspirationsteoretiska glasögonen. Jag tror nämligen att allt är bluff och båg. Det låter ju liiiiite för bra för media för att vara sant att det mitt i trista Jante-Sverige dyker renodlat kaos upp? I form av vad då? Jo, strid mellan ungdomar och polis. Nej du, i mina öron låter detta som direkthämtat ur brinnande missnöjespunk från 80-talet, mig lurar de inte. Polisen beter sig liiiite för klantigt för att det ska verka sant och anledningen till ungdomarnas missnöje för liiiite för klyschigt.

Men! OM detta, MOT all förmodan, nu visar sig vara sant: grattis till de politiker som lyckats skapa en perfekt miljö för:

a) Inspelning av allvarlig dramafilm, innehållande vissa inslag av våld, om ungdomar inspelad i Stockholmsmiljö 

b) Inspiration till ny Ebba Gröns-platta med tema Nedstängande av ungdomsgårdar

c) Dramakåta journalister

 

Ilska, vrede och brinnande hat – här är listan

Jag måste få skriva om lite känslor nu. I denna värld fylld av misär och tristess måste vårt patos få större utrymme. Det är en nödvändighet att blanda samman en nypa glödande passion med detta dagliga smörgåsbord endast bestående av enformig söcken och eländiga orättvisor. För vad blir livet annars? En nedräkning till den eviga vilan? En grå dimma på autopilot? Nej, jag vill slå ett slag för känslor. Och då talar jag inte om vilka känslor som helst. Jag snackar inte om den lilla tåren rinnande ned för kinden på den som just sett Leonardo DiCaprio sjunka till botten under en gråtande Kate Winslet. Jag talar inte om det lilla fnisset som av misstag släpps ut ur den som tjuvlyssnat på en allt för underhållande konversation på tunnelbanan. Jag menar känslor – på riktigt! Jag ger er nutidens motsvarighet till Ares, jag ger er… det brinnande ursinnet! Hurra! *applåder*

Här kommer prisutdelningen till alla de som under den senaste tiden fullkomligt lyckats ge sitt raseri fritt tillträde, och totalt struntat i konsekvenserna. Allt för att deras storm av vrede ska få så mycket rum som möjligt. (alla är amerikaner)

Plats nummer 3

Storebrorsan som mördade sin lillasyster

siblings-fighting

Här känner vi alla igen oss. Lillasyster kommer in i vårt rum. Vi säger ”gå ut!”. Hon lyder inte. Vi upprepar: ”Gå ut, sa jag!”. Ingen reaktion. Sen sticker vi kniven i henne. För vi är arga, och det är mycket.

Vi tackar Leila Fowlers storebror för hans enastående insats i frigörandet av känslor i annars ganska stela familjerelationer. We all know that feel bro.

Plats nummer 2

Snubben som omintetgjorde grannarnas hus med en bulldozer

bulldozer

Återigen, igenkänningsfaktorn är hundraprocentig. Efter nätter och åter nätter av sömnlöshet. Aldrig håller de käften. Är det inte fest så är det högljutt bråk. Och den enda gången man själv ska partaja lite, ja då passar det sig minsann att ha regler om ljudnivån. Oj, vad det ska klagas. Nej, då är det bulldozern man tar till. Och med den ser man till att köra in i grannarnas hus. Och en kraftledning.

Tack. Ursinnet. Det känns frigörande.

Plats nummer 1

Ariel Castro låser in massa tjejjor á la Fritzl style

fritzl

Ja, inte är det konstigt att Ariel i Cleveland vinner denna mycket prestigefyllda tävling. Om man lyckas hålla tre fruntimmer tillfångatagna i årtal, då är man arg på någonting. Inte nödvändigtvis på kvinnorna i fråga. Men vi vet alla hur det kan kännas när man låter sin ilska gå ut över någon annan. Jag spillde hett te på min arm i morse, jag skäller ut hunden etc. Så nog finns det ilska i denna mans kropp. Och det är mycket.

Så: stort grattis. Vi följder din kamp och hoppas på att fler följer ditt exempel. Tack för den här gången.

Just din bibel – nu är han här

I tider av eländig sorg och bedrövlig armod behöver vi alla en ledande ljuskälla ut ur detta till synes eviga, svarta mörker. Vi behöver läppja droppar från glädjens porlande vatten, vi behöver en dos lycka. Vi behöver Justin Bieber.

De unga säger: stäng av allt vad gamlingarna kallar kultur och musik. Den nya kulturen stavas B-A-B-Y och den klär sig i färgglad truckerkeps, vita bilhandskar* och klipper sitt hår med stora köksgrytan som mall. När Bieber intar sitt hotell i Stockholm skakar jorden av tusen, och åter tusentals droppar från tjutande, unga tjejers tårdrypande ögon.

Jag läser på Justins justin-beprydda Twitter:

justintw
Jag kan förstå varför man gillar en leende kille med rätt sjyssta levnadstips.

Jag lyssnar till texten till en av hans kändare låtar Boyfriend (personlig favorit):

If I was your boyfriend, I’d never let you go
I can take you places you ain’t never been before
Baby take a chance or you’ll never ever know
I got money in my hands that I’d really like to blow
Swag swag swag, on you
Chillin by the fire while we eatin’ fondue
I dunno about me but I know about you

Det han säger är alltså att om han var min pojkvän skulle han aldrig låta mig gå. Under tiden som Justins flickvän/fånge ska han ta mig till nya platser som jag borde ta chansen att se med nyfikenhet som motivering. Han har pengar som han skulle vilja spendera, han gillar schweizisk mat och han vet grejer om mig, men inte om sig själv.

Det låter som en hyvens kille.

Det enda jag inte förstår är hur han kan vara SÅ poppis. Han sjunger, han är ung, han är vit, hans texter handlar om hetero-kärlek. Det finns rätt många såna, typ fler än de som tog emot honom utanför hans hotell i Stockholm… Det kanske är de där handskarna…

*form av vante avsedd för långa och tradiga bilfärder, försedd med hål för knogar för ultimat rörlighet. Helst tillverkad i läder, då rattkramandet kan komma att orsaka eventuella oangenäma blåsor på handflatan. Vad en popsångare har handskarna till vet jag inte.

Saker jag inte skulle vilja göra

 

gyllene

Av alla saker som jag i nuläget inte skulle vilja göra/bli utsatt för så ligger nog Söka asyl i Grekland på plats nummer 1. Och då menar jag verkligen det. Jag skulle hellre lyssna på naglar mot griffeltavla i all oändlighet. Eller uppleva varenda måltid, till min död, som lite, lite för saltad. Jag skulle hellre alltid ha tvättlappen placerad så att den kliade asmycket, och jag skulle hellre slå i lilltån i alla hårda kanter som existerar. Så lite vill jag söka asyl i Grekland.

Att söka asyl i Grekland innebär för det första en jäkla massa väntan. Dels för att det finns många som vill söka asyl, och dels för att (bland andra) Atens asylsökningsmottagning svarar på föregående problem genom att ha kontoret öppet en timme om dagen en dag i veckan. Och då blir det kö. När du väl står i kön, suktar efter lite fetaost, underhåller sina kökamrater med ett lustigt skämt om Zorba för att fördriva tiden händer följande.Välpolerade skallar och hårt knutna nävar närmar sig och vad som väntar är misshandel av första bästa offer. Gyllene gryning har gjort sitt. Vad mer? Polisen avslutar Gyllene grynings arbete.

Må hända att det verkar fruktansvärt jobbigt att söka asyl överhuvudtaget. Hela grejen med att man måste bevisa att man förtjänar medlidande. Att man måste få sina kanske värsta upplevelser bedömda och utvärderade av en totalt främmande person. Är problemen verkligen tillräckligt jobbiga? Har du försökt att tänka positivt? Jag menar, verkligen försökt? Nej, att söka asyl är nog inte drömmen för någon, men gör man det i Grekland kan man ju säga farväl till allt vad drömmar är, när man ser dem, sakta bli misshandlade till döds av Polis och nazister.

Inspirerat av samtal med en grekisk kompis. Vill du läsa om andra vidrigheter, klicka här

Samtal om vinst i välfärden

Idag har jag lekt en tankelek. Den går ut på att tänka på saker som säger emot sig själva men som ändå finns. Ett exempel skulle kunna vara uttrycken ”jätteliten” eller ”lillgammal” eller fenomenet ”sjösjuk sjöman” eller varför inte en ”Socialdemokrat som är för vinster i välfärden”. Det är en rolig lek, men sakerna man tänker på är så konstiga. Det sistnämnda är ju lixom som att säga att man är alkoholist och hatar alkohol i samma mening. Eller säga att man hittat ett jättedjupt berg. Om du gillar vinst i välfärden så mycket, ja, då kanske socialdemokraterna är rätt parti för dig?

Låt oss föreställa oss en dialog mellan en person som är för vinster i välfärden och en person som är mot:

1

1

1

1

Nej, så skulle förstås inte en liberal säga. En liberal skulle säga typ:

1

Men låt oss ändå låtsas att Adam är med i Socialdemokraterna och sa det första. Svar:

1

Slut på samtalet.

Jag vet inte, jag är förvirrad. Men jag tänker: Du pratar som en liberal, du ser ut som en liberal, men ändå är du socialdemokrat. Det enda du gör är små, små justeringar i dina åsikter. Varför? Är alla dessa otaliga ickelösningar på problemet Vinst i välfärden seriösa? Bara förbjud?